onsdag 18 september 2013

På spaning efter den skräck som flytt

Vad har hänt med skräckfilmen? Från att ha varit det stumma Hollywoods (pre-1930) "mesta och bästa" genre, där det producerades både A- och B-filmer, experimenterades friskt och togs inspiration från romander,bildkonst och musik, så har genren urvattnats något enomrt på nittio år.

Vampyrer, varulvar och zombier gör inte längre som de ska. Twilight och Warm bodies är romantiska komedier enligt modellen "ung flicka träffar mystisk främling som inte är som alla andra, ung flicka attraheras av främlingens utanförskap, ung flicka får kåtslag, sanningen om främlingens natur uppdagas och ung flicka angstar i några filmer till".

I tidernas begynnelse skapades vampyrer och andra kräk som en "svart spegel" där allmänheten kunde se sina värsta farhågor. Vampyrer är rädslan för sjukdomar, zombier rädslan för kroppens förruttnelse. Frankensteins monster är den moraliska spärr som ska hindra oss från att leka Gud och skapa liv ur intet.

Dessa skräckfilmens ikoner har i min mening utvattnats och det är idag hemskare att sitta i en föreläsningssal än att gå och se vad som enligt reklam är en vampyrfilm, men som mestadels fokuserar på Edward och Jacob som försöker bräcka varandra i brunstiga lockrop och charmant smicker.

Forstättning följer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar